Hon var perfekt, och jag saknar henne så mycket att jag tror jag kommer dö. Hon blev bara 7 år gammal. Den 24/4 2010 så gick hon bort, hastigt. Troligtvis ryggen eller nacken, kanske ett blodkärl. Hon hittades en julafton i Ronneby, och adopterades kort därefter av en ung och fluffig Josef i Karlskrona. Där hon irriterade skiten ur allt och alla med sitt eviga prasslande i persienner och nervältande av tunga föremål från hyllor. Ibland på folks huvuden.

Nasilme, hennes namn, är Tolkien-alviska och betyder "Mitt Stjärnljus." För det var det hon var för mig. Hon var evig, en Gudinna. Min Prinsessa. Kvar är hennes adoptivlillasyster Felisia, även hon en sköldpaddskatt (Teckningen). Skänk de båda gärna en tanke om ni har tid.

Inget jävla citat ikväll.

Foto: Stella
Ben: Josef

För ibland går vi ut, ni vet, utomhus.

Spontancitat:

"De goda nyheterna är att Ringen är förstörd. De dåliga är att norra halvklotets flygtrafik är satt ur spel samt att ungefär två dussin nationella ekonomier har kollapsat. Vi anser att det var värt det."
- Island (Spökskrivet av Yours Truly)

En av dikterna jag läste på Slam'et i fredags. Den har det provisoriska arbetsnamnet "Tågbruden".

Jag ser henne. Tålmodig.

Väntandes på bättre tider
eller kanske bara på insikt.

Hennes svarta skor har guldspännen
och jag tänker på 90-talet.
Hennes svank påminner mig om
en vattenrutschkana
och jag tänker på formuleringar
för min inledning måste vara perfekt.

Tonvis med metall passerar revy
förbi oss och ett plötsligt blixtnedslag
av YES slår igenom mig när jag inser att
vi går på samma tåg och samma vagn.

Paniken infinner sig ungefär exakt samtidigt
som insikten att det finns inga sittplatser,
och det är bara hon och jag som står upp.

Ögonkontakten blir till ett faktum
och tiotusen tankar destilleras på två millisekunder till:

”Jaha, vi får visst stå då.”

EPIC FAIL!

Plötsligt förvandlas fantasier
om allt ifrån fysisk närhet i några timmar
och evig vänskap och äktenskap och
lycka forever after hallelujah morning glory
till grus.

Hon kontrar med ett:

”Ja.”

Katastrofen är ett faktum.

Aldrig förr har så få ord fått mig att
känna mig så urbota dum.
Min värld kollapsar, den kondenseras.
Det finns bara nu.

Men hennes ögon ser på mig
med samma intensitet
som taklampan hos tandläkaren
hennes fräknar är något som
skulle kunna få mig att leka
connect the dots...

Så jag fortsätter.
Jag drar några skämt.
Jag säger mitt namn, hon säger sitt.
Men till slut så begår
till och med kallpratet självmord
istället ser hon rakt in i mina ögon
och frågar mig

”Vad vill du?”

Ingen illvilja, ingen sarkasm.
Bara en rak önskan om kunskap
gällandes mina förehavanden.

Jag svarade att jag vill det alla killar vill.

Att jag vill slå ihop oss två
till lite skönhet och jävlar anamma
att med hjälp av en glödlampsrevolver
framkalla lite helig eld
och se på när vi brinner upp tillsammans
utklädda till hobos och drag queens.

För det enda sättet att se hur nära
varandra vi kommer sova inatt
är att väcka odjuret som stavas
med sex bokstäver och börjar på K

Det ryter i din hals som ett knogslagsmål.
som väcker kaoset inom dig.

Och jag vill inte att vi ska bli som dem andra,
jag vill att vi ska bli till antizombies.

Att vi ska riva broarna som
poeterna före oss har ställt på högkant.

Det är vad jag vill. Sa jag.

Sen såg jag på henne,

Hon som skulle bli
den som kom undan,
och med ett ansikte lika kraftfullt
som tusen katedraler
så tittade hon tillbaka
och fick ett ödleskinn av gåshud
att sprida sig över min hud som löpeld,
sen tog hon min hand och log.

Och vi stod där, i tystnad.

Tålmodigt.

Och så är det med det. Enjoy.

Jag måste ge er läsare dagens pepp. Jag upptäckte hyffsat nyligen att Marina & The Diamonds släppt en fullängdare, samt att den är helt genialisk. Mysig peppop när den är som bäst. Om du inte gillar den här skivan så är det något fel på dig, helt enkelt. Kolla speciellt in spåren "Girls" och "Are you satisfied with an average life?"

Klicka här för hela albumet på Spotify.


Dagens Citat:

"You’ve been hanging with the unloved kids
Who you never really liked and you never trusted
But you are so magnetic, you pick up all the pins
Never committing to anything
You don’t pick up the phone when it ring, ring, rings
Don’t be so pathetic, just open up and sing."
- Marina & The Diamonds, I am not a robot

Så var Malmös lag inför SM i Poetry Slam bestämt. Vilka blev det? Jotack, jag själv (Josef Hoffert), Rijal Mbamba, Vilska Lindgren och Lovisa Appelqvist. Ett helt eminent lag, och dessutom väldigt genus. Förrförra årets lag var tre män och en kvinna, förra årets var tre kvinnor och en man. I år är det två av varje. Tänka sig, Malmö leder helt klart rättviseligan. Slam'et var fantastiskt. Har även hört att Växjös lag till SM nu är färdigt! Tror det blev Conrad Luckett, Henrik Bergqvist, Amanda Lindholm och Oscar Johansson. Helt underbart!

Vad händer mer? Inte mycket. Stella har övergivit mig i några dagar för en själalös existens i Gomorra. Dvs, Kristianstad, över helgen. Usch.

Dagens Citat:

"We are the fed up grass roots movement of gooseflesh, hell bent on living this one life by the way we feel our spines, saying what we mean, refusing to allow the few to preach to the many when it is the many who need to be hearing each other."
- Buddy Wakefield

/Stella

Dock så är jag inte bakfull! Hallelujah. Stella har gjort sitt första inlägg på bloggen också. Gott. Jag kan glädja er läsare med att vi nu är uppe i ungefär 50 unika sidvisningar om dagen. Det är fan inte helt illa, tänker jag!

Mitt rum ser lite ut som en krigszon. Ölflaskor, ölburkar, vinflaskor, och en och annan avliden kulturarkofta ligger och dräller. Dessutom har någon spritt ett pussel i 52 delar över hela rummet. Ja, jag pratar om en kortlek som nu likt en spetälsk prostituerads spetsunderkläder och kroppsdelar strax före akten, spritt sig runtom min levnadsyta. Jag har en hel del att göra senare idag, märker jag. Just nu är jag alldeles för upptagen med att lyssna på Rikard Wolff och vara glad över solskenet.

På fredag, nu den 16'e så är det Kvalfinal i Malmö inför SM i Poetry Slam. En Malmömästare ska koras och de fyra medlemmarna till Malmölaget ska bestämmas. 9 Poeter tävlar om platserna samt den prestigefyllda titeln! Bland annat jag. Det hela går av klockan 19:00 på Café Barbro. Be there! Slå på mig på Facebook så kan ni få inbjudan till eventet om ni inte redan har fått en.

De som ska tävla förutom mig är: Hans Appel, Lovisa Appelqvist, Lina Arvidsson, Peder Isak, Oscar Johansson, Vilska Lindgren, Amanda Lindholm och Rijal Mbamba.

Det kommer med andra ord bli otroligt fett. Dessutom är det gratis inträde, hur kan man missa något sådant om man hävdar sig ha bra smak? Var där! Säger jag.

Dagens citat:

"My mother never saw the irony in calling me a son of a bitch."
- Jack Nicholson

Ett ensamt jävla blad jag fotade för några veckor sedan då snön jag förbannat så många gånger den senaste tiden, fortfarande låg på marken. I Torsebro utanför Kristianstad. En vandring från krutbruket ut till ett fågeltorn. En fin promenad.
/Stella

Så var det dags. Alkoholen har gjort sitt. Vinet (Vitt i det här fallet) och en stor dos Bellman 6.0 (Den litterära ölen) har fått mig att hamna i alkoholens nirvana. Jag är oemotståndlig, obesegerbar. Jag kan få vilken kvinna jag än vill ha, vilken bostad jag än vill bo i och Spotify lyder min minsta vink. Dessutom har jag fått provanställning som servitör på en restaurant och det känns bra. Börjar nästa helg, så då jävlar ska jag visa vad jag går för. Helt klädd i svart, som någon serveringsversion av Johnny Cash.

Spotify är djävulens verktyg. De rent praktiska applikationerna av ett sådant program försvinner i alkoholens dimma och ersätts med grov egoism och en egenkär insikt om att ens egen smak är den bästa och att alla andra har fel. Den har förvandlat kontringen "Nej, jag har inte den skivan/den låten nerladdad" till: "Det är lugnt, låt mig bara queua den här låten ingen någonsin hört talas om och som suger röv!". Så är det. Har du Spotify, eller som jag (En drönare) Spotify Premium. Och är värd på en fest, så räkna med requests som kommer innefatta det konstigaste av det konstiga. Låtar som fått Peter Harryson och Björn Skifs att klia stubbet och våldsamt fråga sig "What the fuck?" på en besynnerlig dialekt.

Vid det här laget har mina grannar förmodligen klagat. Palla. Jag flyttar snart. Puss på er. Stella ska snart gå och jag befinner mig någonstans inuti nästa öl.

Kvällens citat:

"I dress to kill, but tastefully."
- Freddie Mercury

Idag ska vi (Josef och Stella) söka massor av jobb i Malmö, wish us luck. Vi är ju trots allt både galet snygga och tokigt kapabla.

Ikväll ska jag uppdatera den här bloggen, påverkad av alkohol. Kommer bli spännande.

Tills dess får ni hålla till godo med en otroligt bra youtubevideo.

Nu hade jag visserligen lovat er någon form av analys av folkhögskolor. Men jag är alldeles för pepp för att skriva något så deprimerande. Föreställ er en blandning mellan skärselden och en åker, släng in lite teaterapor som skriar ifrån lite träd, en och annan jazzmusiker som fastnat i ett treveckorssolo på sin gitarrofon och en fotograf som är nykterist (För att riktigt irritera alla dagen efter festen när bilderna börjar komma upp) så har ni en rätt bra aning om hur det är. Kanske en och annan bitter svartklädd skrivare med en kopp kaffe i ena handen och ett självmordsvapen i andra också, för att lägga lite krydda till tillvaron.

Folkhögskola är något som alla bör ha genomgått. Det är något man är superpepp på i början, och sakta men säkert dödar det en själsligt. Visst, vissa ljuspunkter finns kvar, men överlag är det hela rätt bittert. Man längtar efter slutet, att ljuset i tunneln ska vara något annat än ett tåg eller en idiot med eldkastare.

Nåväl, nu till något helt annat. Lite vardagsnörderi. Jag och den helt eminente jazzsångaren Rickard har nu äntligen klarat av God of War 3 idag. Efter ungefär kanske 10 timmars totalt intensivt spelande. Och jag ställer mig själv frågan, kan konceptet med att döda en Gud någonsin bli mundant? Kan man förvandla den monumentala akten av att dräpa en övermäktig varelse till något som kan liknas vid vardag? För jag ska säga er, att efter att ha sett en misshandel av Poseidon på nära håll, riktigt brutalt och fullt uppmålat framför en i PS3-glänsande HD-kvalitet... Tja, det får en att tänka om lite saker i ens liv. Som t.ex om ens chef på jobbet egentligen förtjänar ens respekt.

Kvällens citat:

"People seem to be getting dumber and dumber. I mean we have all this amazing technology and yet computers have turned into basically four figure wank machines. The Internet was supposed to set us free, democratize us, but all it’s really given us is Howard Dean’s aborted candidacy and 24-hour a day access to kiddie porn, you know. And people don’t write anymore, they blog; instead of talking, they text; no punctuation, no grammar. LOL this and LMFAO that. You know it just seems to me that it’s just a bunch of stupid people psuedo-communicating with a bunch of other stupid people in a proto-language that resembles more what cavemen used to speak than the king’s English."
- Hank Moody

Ni vet känslan. Man har gått och lagt sig sent, man kanske har suttit uppe länge och skrivit, målat, sett på film eller haft sex med någon åtminstonde hyffsat vacker individ. Problemet är dock att det var söndag igår, och idag är det måndag. Man vaknar, långsamt, inte av att väckarklockan eller mobilen låter utan mer av den där horribla insikten... Den där gropen i magen som säger dig att: Fan i helvete... Jag har försovit mig. Precis så började min dag idag, för inte så länge sen. Lagom irriterande.

Ikväll tänker jag skriva ett inlägg här om dynamiken på folkhögskolor. Främst för att jag snart avslutat två år på en och känner mig som lite av en expert på ämnet.


Dagens citat:

"I find television very educating. Every time somebody turns on the set, I go into the other room and read a book."
- Groucho Marx


Dagens video:
Richard Bates från säsong 3 av Californication får för mycket att dricka. Resultatet? Fantastiskt.

Projektbeskrivning är på sin plats, mitt namn är Josef Hoffert. Tillsammans med Stella Michaelsdotter så har vi nu skapat en blogg. Tanken är att den främst ska vara inriktad för er som är pop-kultur-foto-poesi-film-musik-indie-kläd-hip hop-konst-mustach-litteratur-californication-malmö-desperate housewives-andy warhol-queer-skåne-sex-entusiaster. Gillar du något av det här, och kanske lite andra saker, så kommer vi komma bra överens.

Som första inlägg tänker jag lämna er med ett citat, och en youtubevideo. Enjoy.


”For those who believe in God, most of the big questions are answered. But for those of us who can't readily accept the God formula, the big answers don't remain stone-written. We adjust to new conditions and discoveries. We are pliable. Love need not be a command nor faith a dictum. I am my own god. We are here to unlearn the teachings of the church, state, and our educational system. We are here to drink beer. We are here to kill war. We are here to laugh at the odds and live our lives so well that Death will tremble to take us.”
– Charles Bukowski

 

Och så en video där The Tallest Man on Earth spelar live på det, den tar vi