attributet
samarbete mellan mig och sebastian fritzon.
fotograferat vid havet under en iskall vinterkväll i mars, frös arslet av mig!
/stella
dogs are heartbeats at your feet
Jag har läst mycket de senaste två månaderna. Snart läst ut min tredje Bukowski-roman (Kvinnor) och ska dessutom börja på On The Road av Kerouac på riktigt igen. Började ju läsa den i höstas men sen skulle killen jag lånat den av flytta. Knepigt. Sen vet jag dock inte, läsa mer Bukowski kanske. Eller Dumskallarnas Sammansvärjning, har hört att den ska vara helt genialisk. Några tips eller förslag? Jag gillar dryga antihjältar och enkelt språk. Helst i jag-perspektiv.
Det regnar i Malmö idag. Åskväder. Dags att ta en snabb dusch och sen dricka en kopp kaffe. Jobbet börjar vid elva. Wish me luck.
Dagens video fick mig att skratta rakt ut (Eller då lol som vissa säger):
maybe these times are born to howl these ballads
Malmö är en ung kvinna
hon har packat sina tunga andetag
i en resväska av fuskläder
det gör lite ont i hennes bröstkorg när hon andas
omringar midnattssommardimma
får oss att släppa taget om våra fördomar
men inte om våra pretentioner
Hon läker oss
Hon rör sig som en hebreisk haiku
Såhär nära
Viskar vackra virvlande visor i mina öron
Nu blir det kanske annorlunda
Nu blir detta kanske den enda
Dessa tider är kanske skapta för att utsöndra dessa ballader
Jag behöver en öl
Jag behöver en ung kvinna
som gör lite ont i min bröstkorg
när jag andas
Jag tänker på allt sex jag aldrig haft
Jag är nästan pank
Hotellrum har schampooflaskor lika stora som patroner
och jag vet att det finns mycket smartare män
som aldrig kommit såhär långt
Vackrare också.
Översatte den tidigare dikten till svenska. Funkar den bättre så?
if I can't dance to it, It's not my revolution
Hey, buddy
have you ever just danced?
Like a popette to Belle & Sebastian
have you ever just vibrated for no particular reason?
Like a puppy who recently discovered his first patch of grass.
Give me a pair of tight jeans
and I will bounce until I expire.
is the monotony of silence suffocating
you too, buddy?
My body is bloated by every breath
with boredom and silent smiles.
So, Mr. D.J give me machine made smoke and a heavy beat
I said give me a dance floor and a fire extinguisher
Give me a one, a two, a three, a four and a damn
Then I’m out of here, buddy. You wanna tag along?
And disintegrate a dance floor in twenty simple steps
when your arms are folding upwards like nothing else
my Converse in contact and sounds flowing through
ears made for nothing else.
I get deaf and I can no longer experience a world of sound
because I am nothing more than now and my hips.
Give me a pair of tight black jeans
and I will dance until they come for me
Because if you do not dance
If you do not move yourself free
Then you will never ever have lived at all, buddy.
conveniently bored
“Fair enough” is my defense
as I ache for release from the mediocre.
My city is a young woman.
Her chest hurts when she breathes.
Surrounding midnight summer fog.
Makes us let go of our prejudice but not our pretension.
She heals us.
She moves like a Hebrew Haiku.
This close.
Whispering sweet collective dreams into our ears.
Maybe this time will be different.
Maybe this time will be the one.
Maybe these times are born to howl these ballads.
I need a beer.
I need a young woman
who makes my chest hurt
when she breathes.
I think of all the sex I never had.
I am almost out of money.
Hotel rooms have shampoo bottles the size of shotgun shells
and there are smarter men who never got this far.
Prettier too.
