Så var det dags. Alkoholen har gjort sitt. Vinet (Vitt i det här fallet) och en stor dos Bellman 6.0 (Den litterära ölen) har fått mig att hamna i alkoholens nirvana. Jag är oemotståndlig, obesegerbar. Jag kan få vilken kvinna jag än vill ha, vilken bostad jag än vill bo i och Spotify lyder min minsta vink. Dessutom har jag fått provanställning som servitör på en restaurant och det känns bra. Börjar nästa helg, så då jävlar ska jag visa vad jag går för. Helt klädd i svart, som någon serveringsversion av Johnny Cash.

Spotify är djävulens verktyg. De rent praktiska applikationerna av ett sådant program försvinner i alkoholens dimma och ersätts med grov egoism och en egenkär insikt om att ens egen smak är den bästa och att alla andra har fel. Den har förvandlat kontringen "Nej, jag har inte den skivan/den låten nerladdad" till: "Det är lugnt, låt mig bara queua den här låten ingen någonsin hört talas om och som suger röv!". Så är det. Har du Spotify, eller som jag (En drönare) Spotify Premium. Och är värd på en fest, så räkna med requests som kommer innefatta det konstigaste av det konstiga. Låtar som fått Peter Harryson och Björn Skifs att klia stubbet och våldsamt fråga sig "What the fuck?" på en besynnerlig dialekt.

Vid det här laget har mina grannar förmodligen klagat. Palla. Jag flyttar snart. Puss på er. Stella ska snart gå och jag befinner mig någonstans inuti nästa öl.

Kvällens citat:

"I dress to kill, but tastefully."
- Freddie Mercury