Hon var perfekt, och jag saknar henne så mycket att jag tror jag kommer dö. Hon blev bara 7 år gammal. Den 24/4 2010 så gick hon bort, hastigt. Troligtvis ryggen eller nacken, kanske ett blodkärl. Hon hittades en julafton i Ronneby, och adopterades kort därefter av en ung och fluffig Josef i Karlskrona. Där hon irriterade skiten ur allt och alla med sitt eviga prasslande i persienner och nervältande av tunga föremål från hyllor. Ibland på folks huvuden.

Nasilme, hennes namn, är Tolkien-alviska och betyder "Mitt Stjärnljus." För det var det hon var för mig. Hon var evig, en Gudinna. Min Prinsessa. Kvar är hennes adoptivlillasyster Felisia, även hon en sköldpaddskatt (Teckningen). Skänk de båda gärna en tanke om ni har tid.

Inget jävla citat ikväll.